”Om man aldrig tvivlar på Sanningen med stort S, aldrig är beredd att ompröva sina åsikter så kommer man ofelbart att gå vilse, förlora markkontakten och därefter ha väldigt svårt att hitta hem igen. Bättre då att låta oron och tvivlet vara ständigt närvarande. Det är ett budskap jag gärna vill förmedla i den här boken som även är min uppgörelse med egna erfarenheter av den stora frågan om Israel och Palestinierna.”
Bengt G Nilsson. Från kapitlet Israelfrågan I Den Svenska Debatten ur boken Israel & Hennes Fiender.
I våras publicerades boken Israel Och Hennes Fiender av författaren och journalisten Bengt G Nilsson. Boken är ett välkommet tillägg i ”Israeldebatten” i Sverige.
Författaren har en gedigen kunskap om både Mellanöstern, länderna och kulturerna och konflikten mellan Israel och Palestinierna efter några årtionden som journalist för svensk media i området och hans insyn och kunskap om de svenska förhållandena är bokens styrka.
För de flesta som är insatta i ämnet är det inte mycket om stora nyheter i boken. Bengt rör de flesta områden i konflikten som skildras vanligtvis i media men på sitt eget sätt och utifrån egen kunskap och erfarenheter och ger den liv med personlig närvaro.
Boken är lättläst och gripande och håller läsarens uppmärksamhet i både författarens egna upplevelser och hans åsikter om saker och ting vare sig det handlar om historien eller händelser närmare oss i tid.
Ett stort beröm ska författaren ha för sina skrivelser om UNRWA och korruptionen i den organisationen, nåt som är högaktuellt i Sverige, och för sina samtal med den palestinske människorättsaktivisten Bassem Eid och israeliske Arnold Roth som förlorade sin femton år gamla dotter i terrorattacken på Sbarro pizzerian 2001. Den senare berättelsen kommer inte att lämna någon orörd.
Som journalist och som människa har Bengt gjort en smått fantastisk resa i bokens ämne. En 360 graders sväng. Från Israelvän till motståndare till Israelvän igen. Sånt kräver mod och är en resa som flera är i behov av, både Israelvänner och ”icke-vänner”.
Utan tvekan kommer inte alla att hålla med författaren om allt i boken och enligt Bengt själv är det också ett antal ”vänstermänniskor” som deklarerad boken som ”smörja”, ”brakskit” och ”propaganda” … precis så som var sedvänjan i Sovjet, “ne chital, no osuzhdayu”—“didn’t read, but disapprove” (”läste inte, men avvisar”. Min översättning)
Egentligen tycker jag att boken är en obligatorisk läsning för alla som är intresserade av konflikten och den utgör ett makalöst samtida dokument över Sveriges roll i den konflikt som så ovarsamt behandlas av svensk media och politiker.
Viktor Hardarson.
