Senaste artikel
Home » Krönikor » ”Döm inte den ohörde!”, sa mormor

”Döm inte den ohörde!”, sa mormor

Min mormor Lilly var en klok kvinna. Hon ville lära oss barn att skilja på rätt och fel. Jag har försökt ha med hennes visdom i min roll som polis, och när jag nu söker förstå världen.

Som förhörsledare hos polisen lärde jag mig något viktigt: Man vet ingenting förrän man hört båda parter.

Ett ingående förhör med en misstänkt gärningsman hålls först efter att målsägande och vittnen hörts. Det var inte sällan att vår bild av händelseförloppet och skuldfrågan förändrades radikalt efter förhöret med den misstänkte.

”Självklart förskönar den misstänkte bilden av verkligheten för att rädda sitt eget skinn. Varför ska man tro på honom?”, undrar du säkert. Denna inställning förekom även bland vissa poliser, särskilt vid misstänkt kvinnomisshandel där nidbilden av offer och förövare kunde förhindra alternativa synsätt.

Om den misstänkte väljer att berätta sin story, inte bara neka och hitta på lögner för varje påstående, finns där enligt min erfarenhet värdefull information att hämta. Varje professionell förhörsledare förstår att skapa en miljö där den misstänkte känner sig trygg att berätta. Samtidigt måste förhörsledaren öppna sitt sinne och inte låsa sig vid en bild av händelseförloppet.

Allt detta visste min mormor redan när jag var liten. När fördomar och nedlåtande åsikter dök upp i samtalet sa hon ofta: ”Döm inte den ohörde!”

Sättet att döma utan att lyssna känns igen av många som följer konflikten mellan israeler och palestinier. De flesta håller med om att gazaborna lider, att palestinier på flera sätt behandlas ofördelaktigt i de ockuperade områdena och att blockaden är en grogrund för extremism. Tidningar, radio och TV rapporterar förtjänstfullt om detta.

Men det finns en andra sida, en annan version, som kan vara lika sann, och bidra till att bättre förstå händelseförloppet ur ett vidare perspektiv. Kanske förstår man inte mycket alls utan båda perspektiven? Journalisten och författaren Hanne Kjöller har i sin senaste bok förtjänstfullt beskrivit hur en halv sanning i medierna kan bli en lögn. Även om fakta som rapporteras är sann, kan den övergripande bilden bli falsk om väsentlig information utelämnas.

De flesta som har en åsikt om konflikten har aldrig varit där. Utan medias bevakning skulle de inte veta mycket om den – och i de blindas dal är den enögde kung. Media har en enorm makt och därmed ett enormt ansvar.

Debattredaktioner publicerar och sänder plikttroget israeliska företrädare, judiska församlingar och intresseorganisationer – men i ljuset av nyhetsrapporteringen framstår det mest som en dåres försvarstal.

Men det finns ljusglimtar i mörkret. Nathan Shachar (DN) är en av få journalister som har kunskap, erfarenhet och kurage att bredda bilden, utan att tippa över att bli partisk på andra sidan. Han delar ut faktaunderbyggda kängor till både Israel och Hamas/PLO och knyter ihop trådarna åt sina läsare.

Det är viktigt att engagera sig för det man tror på. I ett sådant engagemang ingår ofta att ta ställning för eller emot något, vilket kan skapa förutsättningar för debatter som ytterligare kan belysa frågan.

Men journalisterna har en annan roll. De måste förstå att deras balans i nyhetsrapportering kan bli till ett ställningstagande de inte har mandat att ta.

About Vänskapsförbundet Sverige Israel

2 comments

  1. Wrote very wise, each side says he’s right, but journalists must not catch a party they should be trusted to bring the facts. And not to judge.

Leave a Reply to Jon David Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*