Jag har nu lyssnat ett antal gånger på SR´s intervju med debattören Paulina Neuding och SKMA´s ordförande Svante Weyler i kölvattnet av DN´s avslöjanden om Rektor Hamid´s, eller Hamid Zafar som han heter, och en obekväm känsla sitter kvar. Den känslan har faktiskt funnits där sedan igår.
Och den bekräftas när jag snabbt tittar på medias utbud idag.
Trots all upprördheten igår skrivs det ingenting om detta idag.
Yesterday´s news.
Vi lever i en tid där människor måste hela tiden ha det senaste.
Den senaste mobilen. De senaste kläderna. Den senaste bilmodellen. Den senaste skandalen. Det senaste skvallret.
Men antisemitismen är ingen konsumtionsvara.
Antisemitismen är inget man läser om idag och är sedan borta imorgon.
Fråga bara judarna som flytt Malmö.
Det som skaver är att den verkar inte tas på allvar.
När antisemitismen, som lever och frodas bland oss visar sitt fula tryna så som den gjorde igår är det inte nåt som händer i ett vakuum och får inte hanteras som nån isolerad engångshändelse.
Antisemitismen är som ett virus.
Den bara ligger där, växer och frodas, och smittar alla som inte är vaccinerade emot den. Sen med jämna mellanrum blir någon riktig sjuk och den blir synlig för oss andra.
Men antisemitismen är ett dödligt virus.
Antisemitismen är Förintelsen.
Antisemitismen är folkmord.
På judar.
Därför kan inte jag tillåta mig själv att vara förhoppningsfull om nån slags utopisk framtid där den inte finns längre och alla djuren i skogen är vänner. Jag kan inte kalla antisemitism för ”kritik” (som gjorts i media de senaste dagarna). Vi har inte råd med att vara otydliga eller kompromissa med människor som inte förstår att antisemitismens slutstation är Auschwitz av fruktan för att uppfattas som ”radikal”. Jag kan inte gulla med antisemitiska regimer eller ”skilja på ”judar” och Israel”. Jag måste leva i nuet.
Och i nuet är antisemitismen stark. Den växer i hemliga grupper på Facebook. Den finns på Twitter, Tik Tok, Instagram men också offentligt i svenska kvällstidningar och på TV. Och inte minst i samtalen människor imellan.
Jag är ”oenig” (jag vet vad hon menar) Paulina Neuding i en sak. Och det är när hon nämner i intervjun att denna världens äldste och dödligaste rasism finns bland höger- och vänsterextrema.
Den finns bland oss alla. Ingen skall få ursäkta sig med att ”Jag och min grupp är åtminstone inte extremister”.
Jag tänkte faktiskt på en sak igår. När intervjuad sa Frida Boisen nåt i stil med: ”Det är bara fel! Alla människor är lika mycket värda”.
Vi behöver fler som Frida Boisen.
Människor som kanske inte är några experter på rasism men som bara har det kristallklart i sitt huvud, ett fundament i sitt tänkande, att rasism är oacceptabel och att vi inte fördömer människor utifrån deras ursprung, hudfärg, sexuell läggning, politisk tillhörighet, religiös eller annan ideologisk uppfattning. Eller nåt annat.
Om DU inte kan bete dig som en människa pga av någon annans ”grupp”tillhörighet är det DU som är problemet.
Däremot när det kommer till media, politiker, religiösa ledare eller andra framstående figurer i samhället, då kräver jag mer. Då måste det finnas åtminstone nån baskunskap om vad antisemitismen är för nåt.
Och det måste vara slut på lekar. Slut på önskedrömmar om nån utopisk framtid som, när den beskrivs, påminner mest om bilderna i propaganda från Jehovas Vittnen.
Nu, om det inte redan är för sent, krävs det krafttag mot antisemitismen. Det har behövts i flera år men som Paulina säger i intervjun: ”Situationen är extrem”. Hela samhället, och hatten av till debattörer som Erik Helmerson och Sakine Madon som med jämna mellanrum i sina artiklar skriver om judarnas utsatta situation i Sverige, (tack ni andra som skriver när nåt sånt som igår händer) behöver samlas emot denna rasism. Undervisning om Israels och judarnas historia måste införas i skolor. Bidrag till anti-Israel och antisemitiska organisationer som Ibn Rushd måste dras in så ock bidrag till UNRWA som lär ut judehatet i sina skolor samt bidrag till ”Palestina” tills den Palestinska Myndigheten väljer fredens väg.
Det måste finnas en enad front emot antisemitismen annars slåss vi mot väderkvarnar.
Adam Cwejman, poltisk redaktör på Göteborgs Posten och själv jude, när frågan om att flytta från Sverige diskuteras bland judar, uttrycker sig så här på Twitter idag: ”Mig får de bära ut ur Göteborg. Men mina barn får fatta egna beslut när de är stora nog.”
Om du vägrar tro att judar kan mördas i det upplysta, högutbildade toleranta Sverige idag eller kommande framtid då tillåt mig att påminna dig om att mellankrigens Tyskland var högutbildat, upplyst och tolerant.
Om inget görs åt antisemitismen i Sverige idag är jag ganska säker på vad Cwejmans barn kommer att välja.
Om inte han har ändrat på sig innan.
Eller det har blivit för sent.
