Måndagen 18 juli gick en 17 år gammal flykting från Afghanistan bärsärkagång med en yxa på ett tåg i Tyskland. Under tiden som han attackerade passagerare ropade han ”allahu akhbar” och lyckades skada 19 personer, därav några allvarligt. Senare hittade polisen en IS flagga hemma hos honom.
Terrorism som del av radikala islamisters jihad har ökat lavinartad i Europa de senaste åren och är situationen nu den att så gott som hela Europas säkerhetspolisstyrkor har hög beredskap och är ”på tårna”, underbemannade och underfinansierade.
Från tågbombningarna i Madrid 2004 som dödade 192 och skadade ca 2000 människor och terrorattackerna på tunnelbanan i London 2005 med 52 döda och över 700 skadade och fram tills attackerna på Charlie Hebdo i januari 2015, där 12 dog och lika många som skadades hade det varit lite om stora och allvarliga terrordåd på den Europeiska kontinenten…förutom de attacker som riktades specifikt mot judar.
Men till skillnad från terrorattacker riktade mot andra än judar har attacker på judar i Europa inte fått mycket uppmärksamhet…och om det över huvud taget rapporteras följer det gärna med i ”nyheterna” att Israel är en ”ockupationsmakt”, att förövarna var ”frustrerade” eller andra tillika verklighetsfrånvända förklaringar som har det enda syfte att rikta ansvaret för attackerna från förövarna och över på judarna. I dagligt tal kallas sånt : antisemitism. Israels ambassadör i Sverige fick frågan i ett program på SR om inte det som drabbade judarna var deras eget fel.
Attacken i Toulouse 2012, där en fransk-algerisk man, Mohammed Merah, 23 år gammal, attackerade en judisk rabbin och hans barn utanför en judisk skola och dödade rabbinen, Jonathan Sandler och två av hans barn, 3 och 6 år gamla samt 8 år gamla dottern till en lärare på skolan rapporterades om och i mediernas kommentatorsfälten flödade det över av ursäkter, bortförklaringar och ren och skär antisemitism.
Meri uppgav det som sitt motiv för skjutningarna, barnen avrättades som djur med kula i huvudet, att ”judarna dödar våra bröder och systrar i Palestina”.
Och faktum är att de terrorattacker som Europa nu bevittnar har pågått i Israel i nu ca 100 år och har sitt ursprung och sin förebild i palestinska terrordåd mot israeler.
Det går till och med så långt att IS hyllar palestinier för att vara innovativa när det kommer till att uppfinna nya vägar att utföra terrordåd.
Skjutningar, självmordsbombningar, knivar och att köra med bilar in i folkmassor så som ägde rum i Nice på Bastille-day den 14 juli och dödade 84 människor och skadade drygt 300, män, kvinnor och barn som hade samlats för att fira nationaldagen, har sitt ursprung i islamistiskt jihad uppmuntrad och möjliggjort av palestinska ledare sen början av 1900-talet.
Ingen behöver göra det misstaget att tro att palestinsk terrorism handlar enbart om land eller politik. Religionen är a – ö när det har med terrordåd i Israel att göra och har sitt ursprung i Haditerna och islamiska lagar som förbjuder att land som tillhört islam någon gång får tillhöra någon annan. Så kallad ”Waqf”.
Från Haj Amin al-Husseini, stormuftin av Jerusalem och den palestinska nationens fader i början av 1900-talet och fram till dagens palestinska president, Mahmoud Abbas, har det ropats ut i palestinska moskéer och sammankomster att det är deras religiösa plikt att befria landet från judisk närvaro och kontroll.
Hamas stadgar uppmanar muslimer var som helst i världen att fullfölja sin religiösa plikt och stödja sina ”palestinska bröder och systrar” i sin kamp mot ”ockupationsmakten”, och så sent som 2014 rapporterade Palestinian Media Watch att Abbas högra hand och rådgivare i religiösa frågor, Mahmoud Al-Habbash, konstaterade att hela Israel var ett waqf, ett välsignat land som tillhörde islam och är därför strängt förbjudet att ge efter en millimeter eller sälja delar av det och är det till och med i palestinsk lag, genom en fatwa, att dödsstraff väntar dem som säljer mark eller fastighet till en jude. Den lagen har tillämpats redan några gånger.
Men palestinsk terrorism befinner sig inte i ett vakuum.
Palestinsk terrorism mot Israel är begränsad till ett lokalt jihad i en religiös islamistisk fanatism i sin strävan efter att ”befria” islamiskt land från, i detta fall, israelisk ”ockupation” och är endast en del av det globala jihad som har pågått från islams begynnelse.
Det globala jihad, som islamister kämpar för handlar till syvende och sist om islamiskt världsherravälde så att ändens tid kan komma och hela världens muslimer, ja alla folk, skall få äntligen vila ifrån sin strävan och kamp i livet.
I över 100 år har ropet ekat genom länderna i Mellanöstern: ”Först tar vi lördagsfolket (judarna), sen tar vi söndagsfolket”.(de kristna)
Nu, när Mellanöstern har mer eller mindre blivit ”judenrein” förutom ett tjurskalligt och envist Israel som vägrar att lägga sig på rygg och låta sig utplånas, och när områdets kristna försvinner väldigt, väldigt snabbt på grund av folkmord och flykt, då är det dags att börja på ”söndagsfolket”.
Islamisters blickar har länge varit på Europa men attackerna främst riktats mot judar och därför har inte Europeiska ledare av kraft fördömt attackerna eller tagit till förebyggande åtgärder.
Nu, däremot, när attackerna riktas mot ”mannen på gatan” så som i Nice, Paris, Bryssel och London och Madrid då börjar Europa inse att det krig som Israel har fått uthärda det senaste århundradet har nu äntligen kommit hit också.
Det tragiska i allt detta är att om Europa hade backat upp och givit Israel sitt stöd ifrån början skulle läget troligtvis sett helt annorlunda ut i dag och de, snart 1000 personer som dött det senaste året i terroristattacker i Europa, skulle fortfarande få dela sina sorger och glädje med sina nära och kära.
Det islamistiska jihad som riktats mot Israel och Europa fick bevittna under Olympiska spelen i München 1972 och som nu får sitt uttryck i en tonåring med yxa på tåg har kommit till Europa för att stanna.
Och Europas största hopp i kriget mot terrorn heter Israel.
Cirkeln är sluten.
