Senaste artikel
Home » Krönikor » Alice Teodoresku, Förintelsens överlevande och det fria ordet.

Alice Teodoresku, Förintelsens överlevande och det fria ordet.

Professor Andreas Önnerfors vid Göteborgs Universitet har startat ett upprop för att få bort ledarskribenten Alice Teodorescu från Göteborgsposten.  

Anledning är Teodorescus ledarkrönika i GP den 26 september i år, Teodorescu: Nej, 1930-talet är inte här igen där hon anklagar en odefinierad  “vänster” för att använda sig av överlevande från Förintelsen som “bulvaner” i vänsterns krig mot Nordiska Motståndsrörelsen. AT har tydligt klargjort både i artikeln och på sitt Twitterkonto att krönikan handlar om proportioner och hon vill mena att NMR får allt för mycket utrymme i svensk media i proportion till sin storlek. Vidare hävdar hon att NMR är mer som “en vilsen lus” än den “varg” media så gärna vill låta de se ut som. Hon avslutar sen krönikan med slutsatsen att detta cyniska utnyttjande av de överlevande används av vänstern för att få övertag mot högern och att båda falangerna, med att hänvisa till 30-talet, “trivialiserar ett av historiens värsta folkmord i syfte att brunsmeta meningsmotståndaren”. 

För sin text har Alice Teodorescu anklagats för att försvara nazism, paralleller har dragits mellan henne och förintelseförnekare och till och med Hitler. Jag har också sett påståenden om att hon har anklagats för att vara antisemit och för att nedvärdera de överlevande. 

Alla dessa anklagelser om Alices karaktär och motiv tar Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Stockholm kraftigt avstånd från. Alice Teodorescu har aldrig förnekat Förintelsen. Hon är definitivt ingen antisemit och paralleller mellan henne och Hitler är vidriga och absurda och precis vad hon skriver om när hon säger att referenser till 30-talet används för att brunsmeta meningsmotståndare. Inte heller har hon kallat de överlevande för “bulvaner”. Det står klart och tydligt i hennes text att “man hänsynslöst använder förintelseöverlevande som bulvaner”. Skillnaden skall inte behövas förklaras vidare?  

Vänskapsförbundet har ingen vana att rycka ut på detta sättet till försvar för enskilda journalister. 

Men AT skriver faktiskt om nåt som länge diskuteras mellan svenska judar och Israelvänner och, som alltid när det har med det “gänget” (vårt gäng) att göra, att åsikterna är många.

Många är eniga med vad hon skriver i denna ledarkrönika och många är emot

Men drevet mot henne är bizzart och oroväckande. 

Det finns två aspekter av vad sånt drev kan åstadkomma som vi vill speciellt lyfta fram. 

Det första är det som AT belyser i sin artikel. Nämligen relativiseringen, exploateringen och devalveringen av Förintelsen och Nazismens brott mot mänskligheten. I två saker är vi oeniga med Alice Teodorescu. Nämligen att Förintelsen är ett av historiens värsta folkmord, den är definitivt det värsta, och att man skall vara försiktig med att ropa vargen kommer. 

I DN idag har författaren Hédi Fried, som själv har överlevt Förintelsen, skrivit ett kort men precist svar till AT om varför vi ropar vargen kommer. Hédi Fried: Viktigt att varna i tid för alla extrema krafter   

Judar jämförs ofta med kanariefågeln i kolgruvan som känner gasen först vid läcka så att gruvarbetarna kan ta sig ut i tid.  

Dessa överlevande är kanariefåglarnas kanariefågel. 

Deras varningar skall man lyssna till. 

Men ett sånt drev mot en person för dennes åsikter och de extrema påståendena som nu haglar riskerar att vi fjärmar oss från Förintelsens fasor och att vi tappar bort ovärderlig kunskap som vi måste ha för att sånt skall aldrig kunna hända igen. 

 

Den andra aspekten är den situation som journalister och journalismen befinner sig i idag.  

Aldrig tidigare har det varit så viktigt att värna om det fria ordet. Journalismen attackeras från alla håll. Vi matas ständigt med nyheter, information, annonser och rykten, ofta i så komprometterade format att det kan vara nästan omöjligt att skilja emellan. “Fake News” har blivit en part av vårt dagliga liv och alternativa medier, seriösa och oseriösa, vissa rena propagandamaskiner, tar allt mer plats. Lägg sen till att människors koncentrationsförmåga och tid och vilja att plöja sig igenom djupdykande reportage minskar fort och allt för många bara “skimmar” genom rubrikerna utan att förstå innehållet till fullo. 

Över hela världen fängslas och dödas journalister eller kidnappas, allt försök att tysta deras röster. 2017 dödades 82 journalister och 326 satt fängslade. Hittills i år har 72 journalister dödats och ungefär lika många som förra året sitter fängslade. 

I Sverige har allt för många journalister hotats med allt från skadegörelse och misshandel till våldtäkter och mord. 

Vi behöver fria medier. Oberoende, granskande, frimodiga och frispråkiga. Vi skall stå vakt om dessa. Inte förfölja dem för deras obehagliga åsikter utan välkomna dem. Bemöta dem med fakta när det behövs men vara fullt medvetande om att fri media är en av de viktigaste pelarna i en fri demokrati. 

“Media är våra vänner. Inte ovänner”. Konstaterade Slovakiens president, Andrej Kiska, i sitt tal hos Förenta Nationernas Generalförsamling igår den 26 september. “Hatets klimat fortsätter att spridas”, fortsatte presidenten. “målar upp dem som statens fiende, som ovänner till nationen eller religionen. Men de spelar en nyckelroll i vår mission för en bättre värld, och som sådana måste beskyddas”. 

Därför framstår det som nästintill surrealistiskt att se att en docent i idé- och lärdomshistoria vars “främsta intresse i akademisk undervisning och forskning gäller människor, möten, mobilitet och media ur ett gränsöverskridande, främst tidigmodernt perspektiv” anklaga Alice Teodorescu för att “öppna upp för antisemitiska konspirationsteorier” och starta ett upprop för att avsätta henne genom offentlig brännmärkning.

Det, om nånting, leder tankarna till 30-talet.

About Viktor Hardarson

Digital dialogperson för Samfundet Sverige-Israel i Stockholm

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*