Ordförande Ulf Öfverberg svarar på den Israel-kritiska artikeln ”Tala tydligt om Gaza, FP” av riksdagsledamoten Anita Brodén, publicerad i Folkpartiets tidning NU.
Anita Brodéns artikel är förledande i sin retorik om mänskliga rättigheter, demokrati och liberalismens grundvärden som vi alla delar. Men den liberala retoriken bottnar inte. Inte med ett enda ord nämns Hamas i artikeln; den ur liberalt perspektiv grundläggande skillnaden mellan fascism och demokrati berör inte Brodén.
Låt mig upprepa det redan kända. Hamas idépolitiska rötter är en naziinspirerad islamism. De strävar följdriktigt efter en etnisk och religiös rensning av regionen. Kvinnor ska hållas under en pedantisk kontroll och homosexuella jagas. Judarna ska utrotas och sedan alla andra som inte delar Hamas utopi. Fundamentalismen är ledstjärnan och våldet metoden.
Hamas är en fascistisk organisation som utan anledning angrep den enda demokratin i området i ett kriminellt försök att döda civila judar och palestinska israeler. Israel gör sitt bästa för att undvika att bli indragna i ett fördjupat våld och försöker reducera skadan på civila i Gaza, trots Hamas utplacering av militära mål vid sjukhus, moskéer, vid bostadshus och användandet av mänskliga sköldar. Samtliga ingångna vapenvilor bryts av Hamas. Terrororganisationen struntar fullständigt i Gazabornas mänskliga rättigheter. Här finns inget utrymme för en moralisk jämförelse mellan två likar – en av dem är moralisk och upplyst, den andre en mordisk tyranni. För en liberal borde den skillnaden vara uppenbar.
Ockupationen är inte heller ”grundproblemet”. Den är inte konfliktens orsak – den är en följd av konflikten; en följd av arabstaterna och det palestinska ledarskapets ovilja och oförmåga att accepterar Israels rätt att existera.
Men visst, bosättningar på Västbanken är en idiotisk politik för fred och ockupationen fräter sakta på Israels humanistiska själ. Men i dag är det de förändringar som ligger bortom Israels kontroll som skapar ett allt mindre utrymme för en tvåstatslösning. Den arabiska vårens följder – blodbad och inbördeskrig – skapar behov av delvis andra säkerhetspolitiska lösningar för Israel. Kartan i mellanöstern har i stor hast ritats om men debatten står kvar och stampar i samma vatten som inget har hänt sedan 1967.
En framtida tvåstatslösning måste förmodligen se annorlunda ut än dagens koncept. Israel har inga skäl till att släppa den säkerhetspolitiska kontrollen över Jordandalen eller Golanhöjderna när hotet att en framtida palestinsk statsbildning riskerar islamiseras eller ockuperas av IS eller andra ”assymetriska” aktörer. Det är en debatt vi borde föra.
Men det kanske mest allvarliga är inte Anita Brodéns oförmåga att lyfta debatten, det är hennes syn på Förintelsen. Mot bakgrund av Förintelsen anser hon det ”ofattbart” hur Israel ockuperar palestinska områden. Anita Brodén: Förintelsen var ingen kurs i moralisk fostran, det var en utrotning.
