Senaste artikel
Home » Debatt » Att ta ställning

Att ta ställning

Vi lever i en tid när människor klumpas ihop i grupper för att ställas mot andra människor som klumpats ihop i en annan grupp. Eller för den delen folk, eller olika ”nationer” som det brukar heta när någon Sverigedemokrat yttrar sig, mot andra folk. Eller civilisationer mot andra civilisationer, som Samuel Huntington menade i sin bok ”Civilisationernas kamp”.

Jag tror inte på sådana indelningar. Visst kan vi, exempelvis inom forskningen, använda oss av olika sätt att mäta och beskriva verkligheten bättre genom att föra samman människor som har en liknande socio-ekonomisk bakgrund, kön eller annat. Det sker då i syfte att försöka förklara och därmed förstå verkligheten bättre och komma närmare sanningen. Men det görs hela tiden med vetskapen att det är en ovan ifrån påförd indelning av människor, som kanske inte alltid på individnivå säger särskilt mycket.

Men nu kryllar Europas länder av politiska krafter vars livsgnista just är att dela in människor i olika grupper eller folk eller nationer för att ställa dem mot varandra. Det kallas i vardagligt språk för nationalism, eller för chauvinistisk nationalism om man så vill.

Dessa politiska krafter gör ofta gemensam sak med andra politiska krafter på den andra sidan av höger/vänster-skalan i sitt motstånd mot EU, globaliseringen, människors och kapitalets fria rörlighet och för ett vaktslående om nationalstaten i rigid mening. De är också påfallande ofta öppet eller dolt anti-USA och pro-Ryssland. De är undfallande mot diktatorer och ursäktande inför vissa auktoritära regimers övergrepp. Ofta är de också väldigt kritiska mot Israel och nästan lika ofta klär de sin antisemitism i en kritik av Israel.

Men det finns undantag. Sverigedemokraterna är ett sådant. Förvisso var dess  ungdomsförbund, eller ska vi säga dess tidigare ungdomsförbund (det är i bland svårt att hänga med i alla utrensningar i sekteristiska partier), var anti-Israel medan moderpartiet är tämligen pro-Israel.

Ofta heter det att vi Israel-vänner (och nu räknar jag inte SD dit) ska vara rädda om de vänner vi har och får eftersom de ändå är få i jämförelse med alla israels motståndare, kritiker och fiender. Vi Israel-vänner får heller inget statligt stöd som Israel-kritiker som Diakonia eller Palestinagrupperna får för sina (i varje fall en del) obskyra projekt, ibland tillsammans med rena antisemitiska organisationer, och kampanjer.

Det stämmer ofta men jag har blivit övertygad om att vi måste hålla rågången klar och tydlig.

Allt oftare upplever jag, i egenskap av ordförande i Samfundet Sverige-Israel i Stockholm och som engagerad Israel-vän, att vi Israel-vänner uppvaktas av Sverigedemokrater och personer med anknytningar till det partiet.

I kontakter eller på medlemsmöten blir ibland tonfallet eller vinklingen på frågor eller i inlägg obehaglig. Det sägs sällan rakt ut eller blir explicit formulerat. Snarare är det mellan raderna eller i perspektivet.

Sverigedemokraterna är ett parti med nazistiska rötter sprungen ur Vit makt-rörelsen. Det leds av flera personer som har ett kriminellt förflutet och ständigt rensas ut för att framstå som rumsrena. Partiet för en politik som i praktiken skulle omöjliggöra judiskt liv i Sverige. De lierar sig med krafter, exempelvis i EU-parlamentet, som motverkar öppenhet och fri rörlighet. De skapar, piskar upp och stödjer politiska opinioner som delar in människor i vi och dem och som arbetar för ett samhälle och ett Europa som skulle innebära något helt annat och mörkare än det som har byggts upp under efterkrigstiden.

Sverigedemokraternas ideologi säger att det är själva separationen eller åtskillnaden som är det viktiga. SD-ideologin framhäver att det är i allas intresse att människor från olika ”nationer” eller ursprung inte blandas på ett och samma ställe. Det är en ideologi som ligger nära apartheid; människor från olika ”nationer” ska inte blandas utan hållas separerade.

SD och dess ideologiska svans må i ord vara pro-Israel men i praktiken vill de ha ett samhälle som inte det minsta är likt det israeliska samhället. Israel är ett mångkulturellt samhälle, har ett starkt inslag av hbtq-profil, har en omfattande arabisk minoritet, är ett samhälle som är öppet, konfliktfyllt, heterogent och bullrigt. Det är raka motsatsen till det samhälle som SD vill skapa här hemma och i Europa.

Min misstanke är att SDs flirt med israel-vänner beror på att de ser Israel som fiende till muslimer och Islam. Det är en sjuk världsbild som väldigt lite har med verkligheten att göra. Men det förblir min misstanke.

Vi Israel-vänner måste utgå ifrån demokratiska och humanistiska värderingar. Vårt Israel är demokratiskt och humanistiskt. Israel bär på en existentiell dimension; det är livet. Det är existentiellt viktigt – livsviktigt – för judar i Israel och i världen. Och det är livsviktigt för alla vänner av det öppna samhället och med humanistiska värderingar.

Vi lever i en tid när vi både bör och måste ta ställning.

Det gäller att se de stora dragen, vår tids idékamp mellan öppenhet och slutenhet, mellan humanism och anti-humanism.

Vi arbetar mot de värderingar som bär upp SD och för den delen de värderingar i andra partier på andra sidan höger/vänster-skalan som resulterar i antisemitism illa förklädd till ”kritik” av Israel.

Våra möten i Samfundet är öppna. Vi frågar givetvis heller inte efter medlemmar eller sympatisörers partiböcker eller politiska eller ideologiska sympatier. Men vi kan slå fast att det som vägleder oss i arbetet för Israel inte är det som vägleder den mörka nationalismens krafter. De bör inte ha något att hämta i Samfundet Sverige-Israel.

About Ulf Öfverberg

Ordförande för Sverige Israel Samfundet i Stockholm.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*